Sveriges bidrag till Eurovision 2009 tog sig till final men kom på 21:e plats. Sångerskan Malena är "nöjd" med resultatet. Hur kan man vara nöjd att vara på 21:e plats av totalt 25 platser?
Vilken sorts mentalitet har man egentligen? Är Sverige kulturellt emot ambitioner? Ska vi alltid nöja oss med näst sämst?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar